Blogg
Lars Göran Nilsson, Osynlig tillbaka
Förord Alida Ivanov
56 sidor
Det började med ett antal paket, lite drygt hundra till antalet. När de staplades i ett rum för det tankarna till arkivering och samlande. På ovansidan är det nedtecknat ett antal berättelser. Det uppstår ett kartotek över händelser som är sakligt återgivna. Det handlar om återblickar, påminnelser och tilldragelser som har karaktären av noteringar snarare än litterär text. Jag ser det till och med som verbala bilder. Jag härbärgerar minnen och blir någon sorts arkeolog i händelser. Jag återger saker som inträffar i de tidiga åren och är mån om att vara trogen mitt minne och befriad från spekulation och tolkningar. Det krävs en viss närläsning för att ta till sig texterna, man får böja sig över kartonglocken. Bilderna på väggarna löper som en fris i rummet och vävs in i installationen-
Lars Göran Nilsson
André Prah, Krigets Vindar
På Bosjökloster i norra Skåne visar André Prah, sin utställning ”Krigets vindar, från Ladoga, Warszawa, Budapest.” I slottets Kulturstall kan man stillna inför hästarna som frös fast i Ladogas is, men också inför hjältarna som räddade människoliv undan krigets fasor; Janusz Korczak, Irena Sendler och Raoul Wallenberg.
Den känns. Du har verkligen lyckats att få fram den kraft som finns i ditt verk. Hästarna sammanträngda mitt i och längs rummet Tillsammans. I en avstannande rörelse framåt.
Utställningen i sin helhet känns homogen och konsekvent genomförd. Jag tänker bara. Så här ska Andre Prahs hästar visas, En perfekt lokal en tydlig idé och ett till hundra procent genomarbetat verk.
Det är en stark utställning, där ett hundratal hästar som är skapade under åratal av hopsamlad drivved från Östersjökusten står hopträngda mitt i och längs efter den 40 meter långa rummet. Den stora mängden av hästar som desperat försöker gå vidare men inte lyckas. Dom står hopplöst fastfrusna och skyddande varandra.
Det är en homogen ock konsekvent genomförd utställning.
Jan Stenvinkel
Serigrafi av Jan Stenvinkel. ”Dimman lättar”. Upplaga 125 ex. Format 50×87 cm
Bladet är tryckt under 1970 – talet.
Risberg, Västerbotten
Framöver kommer jag att då och på den här bloggsidan visa några av de bästa utställningar jag visat.
Jag kommer att börja med en utställning jag gjorde sommaren 97, 98 och 99 i Risberg, Västerbotten.
Jag hade ett hus i byn som har 7 bofasta personer året runt. På sommaren tillkommer ett antal personer som bebor de hus som omvandlats till sommarbostäder. Byn ligger i Norsjö kommun 7 mil från Skellefteå ca 14 mil från Umeå. Man närmar sig byn genom ett typiskt norrländskt skogslandskap praktiskt taget hela vägen från kusten. Men när man kommer uppför backen in mot byn öppnar sig ett fantastiskt landskap med sjöar och ängar. Det första huset man stöter på är Risbergs gamla skola som numera används som samlingspunkt för områdets jaktlag men också för andra byaaktiviter t ex som bönhus.
Sommaren 1996 fick jag en idé att använda skolan till att göra en konstutställning så jag gjorde en inspektion av båda våningarna och kunde direkt konstatera att den nedre våningen innehöll två stora ljusa vackra rum med högt i tak. Den övre våningen med golvet täckt av sågspån och diverse gamla skolatiraljer. Rummet var öppet ända till Nock. Jag bedömde direkt att här kan man göra något väldigt bra.
Jag tog kontakt med byns äldste och frågade om det kunde vara möjligt att få använda skolan för att göra en utställning nästa år 1997. Jag fick direkt på stående fot ett tydligt Ja. Det behövdes inga vidare konsultationer utan det var bara att sätta igång planeringen.
Nu var frågan . Vilka konstnärer ska vara med? Jag tänkte mig att göra det lite enkelt för mig själv och inbjuda konstnärer som jag tidigare samarbetat med. Mycket med tanke på att budgeten var väldigt begränsad.
Jag arbetade hela vintern med projektet och alldeles i slutet på juni lastade jag en stor täckt släpvagn med hela utställningen och transporterade den upp till Risberg.
Det var en fantastisk känsla att se det färdiga resultatet. Och det väckte stort intresse från massmedia. Vi fick artiklar i alla lokala tidningar men även Tv4, Sveriges radio och DN vilket gjorde att vi också fick ett starkt publikt gensvar.
En stor insats gjorde byns innevånare som hjälpte till att bygga om och göra i ordning vindsvåningen.
Byn skötte också servering och andra diverse göromål.
Publiksiffran den första utställningen blev ca 2 000 personer den tredje utställningen 1999 besöktes av 3000 besökare. Vi hade egentligen ingen aning om ifall vi skulle få någon publik alls med tanke på de långa avstånden.
Här nedan kan du se några bilder från utställningarna.
I Skåne – Bilder – Böcker
Sitter i Skåne ett par veckor framåt och går igenom fotobilder och annat material från mina år som gallerist. Det är ett jättejobb. Jag skulle tro att det rör sig om ca 3000 blandat svart/vitt färg och diabilder. Många är knappast värda att spara men det är en jobbig situation att välja ut de som inte är tillräckligt intressanta. Bilderna väcker starka känslor och minnen som tränger sig på. Det är möten av konstnärer både i deras ateljéer och på utställningar. Man blir påmind av tillfället när man såg en konstnärs arbeten första gången och man fick den där speciella känslan att det här vill jag visa. Det var oftast inte de vackraste arbetena jag gick efter. Det viktiga för mig var att känna en personlig stark kontakt med verket och en kontakt som blev kvar.
Jag håller också på att katalogisera min samling av konstkataloger och böcker. Det rör sig om ca 1500 ex och frågan är vad ska jag göra med Kan det finnas någon som är intresserad av detta?
Solen skiner fram just nu och jag såg flera snödroppar som kommit upp ur marken. Det känns vår i luften denna onsdag den 22 februari
.
Mikael Fagerlund
Gick igenom mina gamla bilder och hittade några från en utsmyckning vi gjorde på Sveriges kommuner och Landsting.
Det är en fantastisk lokal där varje detalj är noga studerad av arkitekten. Därför krävdes en mycket varsam utsmyckning där Mikael Fagerlunds målningar kommunicerade fint med övriga detaljer i lokalen.
Alvar Jansson på Konstakademien
Alvar Jansson (1922-1991).
Jag hade väl aldrig trott att jag skulle se något av honom idag denna tisdag den 14 februari. Jag började med att promenera ner till Hudiksvallsgatan för att skanna av de utställningar som pågår där. Men vad upptäckte jag när jag kom ner dit? Jo det var stängt. Vad gör man då? Det första jag tänkte på var Konstakademien dom har ju säkert öppet en tisdag. Det visade sig att det pågick tre utställningar där. En av dem var så överhängd så jag tyvärr vände i dörren nästan på en gång. Den andra utställningen visades verk av konstakademiens ledamöter vilket ju helt naturligt blir en verklig blandning av olika tekniker och stilar men som i och för sig kan vara intressant att se.
Men det som på allvar tog tag i mig var Alvar Janssons utställning. Det är inte den typen av konst som man ser på dagens innegallerier. Det kanske bara är här på Konstakademien som man kan göra en sådan här utställning. Och det hedrar dem. Man känner influenser från Giacometti och Munch m fl men det är framför allt de gamla mästarna Tizian, El Greco och Goya som Alvar Jansson kände sig besläktad med. På utställningen visas bl a några mycket fina porträtt. Ett av vännen och författaren Harry Ahlberg och ett fint självporträtt. I de målningarna kan man se vilken känslighet han uppnår i motivet trots grova snabba penseldrag. Den stora målningen Ripjägare som upptar hela gavelväggen där jägaren med sin längd och fjället i bakgrunden känns kommen direkt ur naturen. Den här utställningen är ett jordnära, allvarligt, ärligt och äkta måleri.
Till utställningen har också producerats en uttömmande katalog med text av Kristoffer Arvidsson.
Utställningen har kurerats av Lena Boëthius.
Utställningen pågår tom 19 mars 2017
Thomas Henrikssson på Tomelilla konsthall
En intressant, givande och konsekvent genomförd utställning. Stora tunga målningar som på ett lätt och tilltalande sätt intar rummet. De har en sugande kraft som gör att man försiktigt måste närma sig dem. Målningarna är uppbyggda av ett rutnät som till synes är regelbundet men där linjerna lutar och böljar vilket skapar nerv och rörelse i den stilla helheten. Det oregelbundna rutnätet som är målat med tjock oljefärg och där de små rutorna skrapats fram vilket på något sätt skapar en känsla av små målningar som uppstår i den stora.
SE UTSTÄLLNINGEN.
